1I dessa dagar skall det utvalda och heliga slägtet nedstiga från de öfvre himlarne, och deras säd skall blifva ibland menniskornas söner.
2Enoch emottog böcker om förargelse och vrede, samt böcker om öfverilning och häftighet. Aldrig skola de erhålla nåd, sade Andarnes Herre.
3Ett moln hämtade mig då upp, och vinden höjde mig öfver jordens yta, ställande mig på himlarnes yttersta gräns.
4Der såg jag en annan syn, jag såg de heligas boningar och sofrum.
5Der sågo mina ögon deras boning hos änglarne, och deras sofrum hos de helige. De fällde böner och förböner för menniskornas söner, under det rättfärdighet likasom vatten flöt framför dem och nåden likasom dagg nedföll öfver jorden, och så skall det vara med dem i evighet.
6Vid denna tid sågo mina ögon de utvaldas boning, sanningens, trons och rättfärdighetens boning. Oräkneligt skall de heligas och utvaldas antal blifva i närvaro af Gud i evighet. Deras boningsplats såg jag under Andarnes Herres vingar.
7Alla de helige och utvalde söngo inför Honom, till utseendet lika en eldslåga. Deras munnar voro fulla af välsignelser och deras läppar prisande Andarnes Herres namn. Och rättfärdigheten var oupphörligen framför honom.
8Der hade jag lust att qvarblifva, och min själ längtade efter denna boning. Der var min förut bestämda arfvedel; ty sådant företräde hade jag vunnit inför Andarnes Herre.
9Vid den tiden prisade jag och upphöjde Andarnes Herres namn med välsignelse och med lof; ty Han har grundlagt det med välsignelse och lof, enligt sin egen goda vilja.
10Detta ställe betraktade mina ögon länge. Jag välsignade och sade: Välsignad vare Han, välsignad från begynnelsen i evighet!
11I begynnelsen, och förr än verlden blef skapad, och utan slut är Hans kunskap. Hvad är denna verlden?
12Af hvarje lefvande slägte skola de välsigna Dig, som icke sofva i stoftet, utan stå framför din herrlighet, välsignande, prisande och upphöjande Dig, sägande: Den helige, helige Andarnes Herre uppfyller hela verlden med sina andar.
13Der sågo mina ögon alla dem, som utan att sofva stå framför Honom och välsigna Honom, sägande: välsignad vare Du, och välsignadt vare Guds namn från evighet till evighet!
14Då blef mitt ansigte förändradt, till dess jag ej var i stånd att se.